¡BESITOS!

just nu vill jag inte vara här. Jag känner mig ensam och ful. Ensam är ensamt ditt fel och ful är delvis ditt fel. Jag vet inte vart eller vad jag vill. Jag är i Madrid okay, deal whit it.
Vet att detta är som alla säger min ''upptäcka mig självresa'' och vet ni va, kanske det är. Men varför ta det negativt. Jag vet många äldre som inte har en aning om vem dem är. Att jag får veta vem jag är kanske inte är fel. Alls.

Idag så sa en kille till mig hola guapa. Det är första gången som någon säger att jag är vacker på länge som jag tagit till mig. En äcklig smörig spanjor som helst bara velat haffa, han ska jag lyssna på. Ser någon felet? Varför säger inte du det till mig oftare, eller för den delen, varför säger du det inte alls? Jag vill höra, nej jag måste höra det. Kollade mig i spegeln och det ändå jag såg var min stora potatisnäsa, min beermage, mina lår som går ihop, min långa överkropp, mina stubb-ben, stora fötter och jag tror ni fattar vad jag menar. De som känner mig från tidigare vet att jag var den som var på topp, jag var den som heldre stod på ryggstödet och balanserade än att sitta på den. Jag var den som gick fram och kysste killen jag ville ha, inte väntade för att se han gå vidare. Jag vill ha kontakten jag vill ha rösten som säger att jag är bra, att jag kan vara mig själv. Men inte fan fattar du det.

Snart kommer jag slå sönder något, inte för att jag är våldsam för egentligen är jag inte det. Utan för att jag inte på något sett kan få ut mina aggretioner här nere. Har ingen plan som kan ge mig en jobbig jävla center eller en hård puck eller en ilsken tränare. Jag har mina böcker och en värmamma som allt måste vara perfekt för. Jag är inte perfekt....

.... Jag är bara jag. Så låt mig vara det. Med eller utan dig. Bestäm dig snabbt.